Hysteri.
Herre min jesus, vilken INTE bra morgon!
Trotset infann sig redan under frukosten (som vanligt), på väg till dagis var det hur lungt som helst, förutom då att alla föräldrarna som var på väg till dagis med sina barn såg ut som bambi på hal is (tacka gud för barnvagnen som fick fungera som en rollator).
Väl framme på dagis så får Alina ett hysteriutbrott, hon skriker och gråter och gråter och skriker, väcker Lionel så han också börjar skrika och gråta hysteriskt - ah som ni kanske förstår så var situationen lite kaosig!
Men hemskast av allt var nog ändå dessa morsor som stod med öppen mun och bara glodde!
Va fan glo om ni så jävla gärna vill det, men va fan gå fram iaf till Lionel som sitter och är ledsen.. försök trösta honom stoppa in hans napp imunnen.. jag lovar jag blir inte förbannad och skulle jag nu vara en sån sensibel människa som skulle tycka att det var kränkande att ni försöker trösta mitt barn medan jag tröstar mitta andra hysteriska barn så skulle jag säga till- men då har ni fan gjort ett försök! Stå inte bara där och gapa era nötter man träffas förfan nästan varenda dag på dagis man träffas på kalas, ni är inte helt jävla främmande. Sånt kan göra mig så jävla förbannad!
Anyways- Dagisfröken tog över till slut och så fort jag försvann runt knuten så hörde jag inge mera skrik.
På väg hem sen så brände tårarna bakom ögonen, men jag tvingade mig själv att inte bli ledsen.
Jag vet att hon har de bra på dagis - jag vet att det är jobbigt att vara tillbaka på dagis efter en lång semester och jag vet att mycket handlar om trots.
Det blir bättre.
Trotset infann sig redan under frukosten (som vanligt), på väg till dagis var det hur lungt som helst, förutom då att alla föräldrarna som var på väg till dagis med sina barn såg ut som bambi på hal is (tacka gud för barnvagnen som fick fungera som en rollator).
Väl framme på dagis så får Alina ett hysteriutbrott, hon skriker och gråter och gråter och skriker, väcker Lionel så han också börjar skrika och gråta hysteriskt - ah som ni kanske förstår så var situationen lite kaosig!
Men hemskast av allt var nog ändå dessa morsor som stod med öppen mun och bara glodde!
Va fan glo om ni så jävla gärna vill det, men va fan gå fram iaf till Lionel som sitter och är ledsen.. försök trösta honom stoppa in hans napp imunnen.. jag lovar jag blir inte förbannad och skulle jag nu vara en sån sensibel människa som skulle tycka att det var kränkande att ni försöker trösta mitt barn medan jag tröstar mitta andra hysteriska barn så skulle jag säga till- men då har ni fan gjort ett försök! Stå inte bara där och gapa era nötter man träffas förfan nästan varenda dag på dagis man träffas på kalas, ni är inte helt jävla främmande. Sånt kan göra mig så jävla förbannad!
Anyways- Dagisfröken tog över till slut och så fort jag försvann runt knuten så hörde jag inge mera skrik.
På väg hem sen så brände tårarna bakom ögonen, men jag tvingade mig själv att inte bli ledsen.
Jag vet att hon har de bra på dagis - jag vet att det är jobbigt att vara tillbaka på dagis efter en lång semester och jag vet att mycket handlar om trots.
Det blir bättre.
