Hett temprament!
Ok, jag måste bara få ventilera...
Har du någon gång trott att du verkligen verkligen känner en människa? För att sen märka att du faktiktiskt inte gör det? Det har jag! Med många.
Jag blir så trött på att hela tiden få höra uppenbara lögner, bli utnyttjad, "bortglömd" och när vissa ska tro sig bättre än andra...
Vad fan är det som händer?! Ni ska veta att Jag blir en skit när någon gör så.. jag blir arg, jag snackar skit, blir besviken och tappar på bara någon sekund ALLT för den människan.
Jag är het i mitt temprament, jag är liksom inte chilenare för ingenting. Jag blir lättsårad, stött och jaa FÖRBANNAD!
Jag har så lätt för att ta in en människa i livet , jag litar för mycket på folk och det är mitt misstag, jag öppnar mig för lätt och för mycket när de själva sen sitter och håller tyst om allt i sitt liv även fast det är UPPENBART att det också finns problem där. Jag förbannar mig själv varje gång jag öppnar käften om mig själv till just DE vännerna.
Samtidigt så vet jag att jag måste lära mig att ta en människa men en nypa salt, att inte bry mig så mkt om vad som sägs och att sluta fokusera på såna dumheter.
Egentligen så är det ju faktiskt bara mig själv jag kan ändra på och inte dem. Men det är så jävla trisst att faktiskt inte kunna ha flera genuina och lojala vänner.
Nu ska jag inte bara vara toknegativ och låg jag måste faktiskt säga att jag är ta mig fan extremt glad över att faktiskt ha två st NÄRA fina vackra underbara älskade vänner. Ni vet vilka ni är hoppas jag och jag är så extremt glad över att ha er och ni får mig att faktiskt inte tappa hoppet om att det faktiskt finns ÄKTA vänskap!
Tack.
Ps. Såklart så kommer ju familjen i första hand, men det behövde jag väl egentligen inte ens skriva?
