17/8-11
Denna månad alltså Augusti månad har jag kännt mig helt slutkörd men på samma gång så har jag känt mig så uppe i varv. Jag är ständigt trött, tycker allt är jobbigt och klagar på allt, jag blir stressad av minsta lilla grej, det kan på största allvar bara handla om att jag måste ställa mig upp och hämta ett glas vatten. Måste jag göra göra fler än en sak på samma gång så får jag kortslutning i hjärnan.
Sover så hemskt dåligt om nätterna och glömmer bort att äta.
Augusti månad.
Inatt låg jag tänkte.. varför? Hur kommer det sig att det är så här? Jag har ju klarat juni månad och juli månad helt själv med barnen, varför skulle just augusti månad kännas tyngre?
Sen kom jag på det..
Augusti månad... Augusti månad var ju den månaden som jag fick känna på vad riktig sorg faktiskt är..5 och 24 är datum som sitter i min hjärna men som jag på samma gång förtränger.
Det är inte så konstigt att jag känner mig så här just nu. Jag kände ju likadant förra året och året dessförinnan..
När jag kom på det blev jag ledsen men lättad...sjukt.
Nu över till andra saker.
Igår då.
Kom Louise på spontan besök, med sig hade hon förutom Diaz, kaka och kläder till Lionel, omtänksamt!
Sen åkte vi till Skärholmen för att träffa Katja som är tillbaka efter en lååång Ryssland vistelse!
Fina kvinna.
Jimmy vill få mig att vakna upp..
Trots att Lionel är så liten så njuter han till fullo av att få mysa med sin syster i hennes tält. Alina njuter lika mycket hon. <3 Älskade barn.
Pappa Jimmy ger mamma aptit. Tack du e den bästa mannen någonsin.
